Här hade jag känt dig i dryga ett år.

Nu ska jag gå på din begravning..

Hur fan kunde de hända.

Varför ska världen ta oskyliga,

glad och mänskliga människor?

Du hade så mycket mer att ge, att få.

Den lille dockan du har i din famn,

Hans storasyster, din man, dina bonusbarn..

Får aldrig höra din dialekt igen,

Som jag mobbade dig för..

men du bara skratta, du visste att jag gillade den..

Maria Frid,

Just de, du har fått Frid,

från de hemska, onda, plågsamma..

När det är kärlek du vill ge, är jag den dottern.
Jag kommer inte att försvinna, jag kommer att vara klippan i ditt liv,

Nån som du kan lita på, vara där när du är gammal, i nöd och lust.
Det finns så mycket kärlek till dig, jag svär, 

 jag kommer alltid vara stark, 
Det finns en anledning att bevisa för dig att vi tillhör varandra.
Jag ska vara den mur som skyddar dig från vind och regn,
från skada och smärta.
Låt oss göra allt för kärleken.
Låt den du håller av, bli den du vill ha, den enda du behöver.
För när det är en för alla, är det alla för en.
Om det är någon som bör veta något, låt dina känslor visa det.
När det är kärlek du vill visa, är jag alltid här..
När det är kärlek du vill ha, är det de jag kommer att ge.
Jag ska vara där när du behöver mig, när ära står på spel.

Kommer aldrig, har aldrig vänt dig ryggen,

Alltid stått bakom dig, lytt dig, respekterat dig.
Kommer aldrig att vika från din sida..
Det löfte kommer jag aldrig att bryta...

Hur mycket vi än planerar eller följer en viss rutin,

kan vi aldrig veta hur dagen ska bli.

Vi vill gärna veta vilka problem som väntar.

Det är missödena som visar sig vara det mest intressanta under dagen,

och i hela livet.

Människor som vi aldrig trodde skulle dyka upp.
Upplevelser som vi aldrig hade valt själva.

Plötsligt befinner man sig på ett helt oväntat ställe,

Och det känns bra, eller så får man vänja sig.

Men du vet att du kommer att tycka om det längre fram.

Så, man somnar varje kväll och tänker på nästa dag.
Man går igenom sina planer, skriver listor,

 och man hoppas att när slumpen griper in,

så ska det leda till något gott...

Fy fan för att vara mellanbarn..

Kommer aldrig först,

Kommer aldrig sist.

Ska alltid anpassa sig efter dom andra,

Som skriker högst och mest.

Har jag sett de nångång?
Ohhh ja.. Ofta och tusen gånger..

Jag har tre barn.

Christina - Störst - hörs mest - vill synas, centrum!

Katarina - Mellan - stå tillbaka - osynlig - backar undan!

Kevin - Minst - Hörs - Gnällig - Bortskämd!

Jag behandlar mina barn lika, gör ingen orättvisa.

Ingen är bättre i mina ögon än den andra.

Men fan vad satans förbannad jag blir när man utnyttjar det!

När jag ser mitt barn sätts åt sidan.

Men, som vanligt står jag där,

Tar emot tårar och kommer alltid att finnas där, alltid!

Jag gör ingen skillnad, men gå inte för långt.

Lutar mig tillbaka och kollar av tillvaron.

Sen tar jag saken i egna händer.

Tre, Två, Ett...

Förändring, för mig inte bakom ljuset.

Jag är inte dum, jag är för gammal för att tas för givet..

Mitt liv, jag bestämmer, jag krusar inte, aldrig, inte av någon.

Fått ordning på mitt liv, som barnen sa när dom var små,

Kan själv!

Det är vår och man blir bara sååå överlycklig.

Jag är riktigt nöjd med mig själv.

Städade igår, hade de sååå fint.

Kommer hem idag,

fortfarande lika fint.

Lagat middag, ätit och nu är de soffan,

efter lite chatt här först.

Pussar alla <3

Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor.

Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna.

Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra
matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och
festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay.
När hon ätit färdigt gick hon runt i varje rum och stoppade in halvätna
räkskal doppade i kaviar inuti alla gardinstänger.

Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.

När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och glädje de första dagarna. 

Sen började, sakta, huset att lukta. De försökte allt, dammsög,
torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna. Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare,
mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.

Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu
inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till slut revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.

Inget hjälpte. Folk slutade komma på besök..

Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset.

Hembiträdet slutade. Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan
beslöt sig för att flytta. En månad senare hade de inte fått huset sålt,
trots att de halverat priset.

Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att
svara på deras telefonsamtal.

Till slut var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt
nya hus.

Exhustrun ringde mannen och frågade hur allt stod till.

Han berättade hela historien om det ruttnande huset.

Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt
mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset.

I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han
med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor
att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på.

En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg
flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden.

Inklusive gardinstängerna.

Ja livet, de fortsätter.. Gått ner 3 kg.. vet inte varför,

har mått så satans dåligt..

Kan inte sätta fingret på de, men de är nog mycket för Richards skull..

Han har det bra, men fan... han har ingen mamma..

De kvittar att vi säger, vi är här för dig..

 Ja och!!!!

 Han hade nog hellre velat ha sin mamma här..

Katarina som står nära honom har också mått skit..

Jag ör virrig, snurrig, konfundersam..

Ensam, inte ensam..

Läser dock Cajsas blogg, min egen lilla Häxa.

Läs hennes blogg du med.

Länken har du här till höger.