Jag ser dig från morgon till dagsljusets slut!
Jag kallar på dig så du kan vaka över mig och en de små.
Varje dag jag känner din närvaro.
Jag vet att du är här bredvid mig.
Du vet när jag känner mig vilsen,

Du vet när jag känner mig ensam, då är du där.
Jag vet att du ger mig styrkan att göra mina gärningar!
Det är i dig, kära ängel som jag tror!
Så när du ska sova varje natt,

kom ihåg att tacka din skyddsängel

och be henne vägleda dig...

Två resande änglar kom till en rik familj för att övernatta.

Familjen var hänsynslös och de fick inte sova i ett gästrum.
Istället placerades de i ett rum i en kall källare.

När de skulle lägga sig såg den äldre ängeln ett hål i väggen

och lagade det.

Då frågade den yngre ängeln varför hon lagade hålet.

Hon svarade:

"Saker är inte alltid sådana som man tror".

Nästa natt övernattade de i ett fattigt hus.

De snälla husvärdarna delade sin middag med dem och de fick sova i deras sängar för att vila sig ordentligt.

När de vaknade nästa dag såg de husvärden och hans fru gråtande.
Deras enda ko låg döende på ängen.

Den yngre ängeln var verkligen arg och frågade den äldre hur hon kunde tillåta att någonting sådant kunde hända. 

Den elaka husvärden hade allting och du hjälpte honom ändå.
Trots att den andre hade väldigt lite, delade han det med oss och du tillät att hans enda ko dör.

Den äldre ängeln svarade:

"Saker är inte alltid sådana som man tror".

När vi var i den kalla källaren såg jag att det fanns guld i det hålet så jag lagade det för att han inte skulle kunna hitta guldet,

eftersom han var så girig.

Förra natten när vi sov i det fattiga huset kom dödens ängel

 för att hämta husvärdens fru,

så jag gav honom kon istället.

Saker är inte alltid sådana som man tror.

Någon gång händer det saker som man är olycklig över.

Tro att varje sådan händelse är till din fördel

Jag minns inte vår sista kyss..

Det är patetiskt, sist vi var tillsammans och lyckliga..

vill jag kunna minnas, men kan inte..

Du minns vår sista kyss. Du berättade;

Du var på väg till jobb, du sa, vi ses senare,

Sen lutade du dig över mig, la din hand på mitt hjärta,

kysste mig, mjukt, det gick fort, som en vana,

som om vi skulle göra det resten av livet.

Du gick till jobb, jag fortsatte läsa tidningen,

Det var sista gången vi kysstes..

Vi förnekar att vi är trötta.

Vi förnekar att vi är rädda.

Vi förnekar hur gärna vi vill lyckas..

Och det viktigaste av allt, Vi förnekar att vi förnekar...

Vi ser bara de vi vill se, och tror på de vi vill tro och det fungerar..

Vi ljuger för oss själva så mycket att efter en tid,

verkar lögnerna sanna.

Vi förnekar så mycket att vi inte ser sanningen framför oss.

Ibland smyger verkligheten inpå oss och biter oss i baken,

och när dammen brister, kan man bara simma..

Vi kan inte ljuga för oss själva för alltid,

Vi är trötta, Vi är rädda..

Att förneka det ändrar inte sanningen.

Förnekelsen är inte bara en flod i Egypten,

utan ett helt jäkla hav.

Så, hur klarar man sig från att drunkna i det?

Kommer du ihåg när du var liten, 

 och ditt största problem var om du skulle få

en cykel på din födelsedag

eller om du fick äta kakor till frukost..

Att vara vuxen är så överskattat.

Bli inte lurad av snygga skor eller fantastiskt sex,

eller att inga föräldrar som bestämmer över en.

Att vara vuxen innebär att ta ansvar.

Ansvar suger verkligen..

Vuxna måste gå till ställen, göra saker, tjäna pengar, betala hyran..

Det får cyklar och kakor att verka väldigt trevligt, eller hur..

Det mest skrämmande med ansvar?

När man gör fel och låter det rinna genom fingrarna.

Ansvar suger verklgen..

Tyvärr, när man klarat av tandställningen och första bh:n

så blir man fast med ansvaret.

De är inte att undvika.
Antingen tvingas man inse det,

eller så får man stå ut med följderna.

Men vuxenlivet har ändå vissa fördelar.

Jag menar skorna och sexet,

inga föräldrar som bestämmer över en...

Det är egentligen förbannat bra.. :)