Var på sittning idag. Såå underbart. Sa att idag är min mormor och morfar med mig.

När de var min tur börjar Mariel Månfalk med;

En man med högt hårfäste står bakom dig. En man som älskade att tetas, kivas och retas. 

Jag visste direkt, min underbare morfar Nisse.  

Du är inte ensam, han visar mig en man..

Ja jag har träffat en man, men jag trodde inte att in morfar skulle 'känna' till det, än.. ;)
Hon sa så många fina saker, det stämde så bra överens allt hon sa.

Jag ska lära mig att kunna visa omgivningen när jag är ledsen eller nere.

Sluta att alltid vara i topp, våga vara ledsen, nere, irriterad.

-Kör du MC?

-Nej, jag har slutat, tog aldrig MC-kort.

-Bra sa hon, han säger att du är alldeles för okoncentrerar, inga yrhöns på vägarna hahahah.

-Åka kan du göra, men kör inte :)

Jag är mycket omtyckt, utan att 'göra' mig till hela tiden, jag är älskad som jag är!

Hon avslutar med 10 poäng!
-Tycker du om negerbolar?

-Nja, det vet jag inte, inte nu mer men förr bakade jag alltid negerbollar.

-Ja, för han satte ett fat med negerbollar framför dig!
Mitt i prick min älskade finaste morfar.

Det är ca 32 år sedan min morfar dog, men han är alltid med mig.

Han har påminnt mig flera flera gånger under årens lopp att han är vid min sida.

Jag vet alltid att det är han, jag känner hans närvaro.
Sist han påminde mig om hans närvaro var när jag satte upp en bild på väggen på honom och mormor.

Svärsonen Johan ligger i soffan och jag säger,

-Johan, denna tavlan på min mormor och morfar kommer att trilla ner, för de är så min morfar är.. Tetig, retlig, kivig.

Jag går ut i köket.. Tavlan ramlar naturligtvis ner.. Johan blev förvånad, men jag? Nä, jag visste de ju.

Titta så fin han är.

Jag var bara 12 år när han dog, jag kommer inte ihåg hans röst,

men jag glömmer aldrig hans personlighet,

han påminner mig var och varanna dag att han finns vid min sida.