Vi förnekar att vi är trötta.

Vi förnekar att vi är rädda.

Vi förnekar hur gärna vi vill lyckas..

Och det viktigaste av allt, Vi förnekar att vi förnekar...

Vi ser bara de vi vill se, och tror på de vi vill tro och det fungerar..

Vi ljuger för oss själva så mycket att efter en tid,

verkar lögnerna sanna.

Vi förnekar så mycket att vi inte ser sanningen framför oss.

Ibland smyger verkligheten inpå oss och biter oss i baken,

och när dammen brister, kan man bara simma..

Vi kan inte ljuga för oss själva för alltid,

Vi är trötta, Vi är rädda..

Att förneka det ändrar inte sanningen.

Förnekelsen är inte bara en flod i Egypten,

utan ett helt jäkla hav.

Så, hur klarar man sig från att drunkna i det?