Älskade mor. Tänker på henne varje dag,

 fan ta den 8 november 2009.

Helvetes dag, djävulens dag.

Vad fan hade du hos min mor att göra.. 

Varför tog du bort de vackraste av alla leenden,

livets glöd i hennes ögon..

Hennes livsgnista.

Du din djävul förlamade mig fullkomligt.

Mina andetag försökte du strypa,

Fattar du inte, jag andas genom henne,

Hon är mitt syre, hon är min glädje.

Fan ska hämta dig om du rör henne igen.

Hon ska bli bätte, jag vill ha tillbaka henne 100%.

Min mor är inte den samma,

och det smärtar som saltet i ett öppen sår.

Allt gott hon förmedlar, all kärlek hon ger.

Finns det inte mer ondskefulla människor

som du skulle kunna ge dig på?

Pedofiler, mördare, våldtäktsmän,

Ta dom istället din djävul,

eller hur tänker du, är de så jävla kul att

omkullkasta goda och glada människor.

Jag skulle kunna nämna många,

till och med vid namn.

Är du så fullkomligt förvirrad i ditt lilla helvete

att du inte ser skillnad mellan ont o gott?

Nä de e ju klart att du inte gör, annars hade du aldrig rört min mor.

Jag älskar dig så, jag vet nu att jag kan,

rädda dig från djävulen.

Jag vek inte en gång från din sida.

Allt dom ville veta om dig visste jag.

Alla frågor fick dom svar på.

Tänk att alla dom gånger vi pratat om just allt det jag vet om dig,

just då när du sa,

-Om det händer mig något Karin,

Lämna aldrig min sida, låt mig inte vara ensam.

Var vid mig, prata med mig för jag hör.

Jag vet mer om dig, än vad du själv vet just nu...