Kom på idag när jag hjälpte Katarina med ett skolarbete om verbal misshandel.

Jag skilde mig 2006 efter 18 års äktenskap, lyckligt? Ja de var de väl på sitt sätt.

Bra skilsmässa med tanke på att jag lämnade hela hemmet efter mig, bil, plasma TV, alla dyra saker + som sagt, ett helt hem, de jag tog var mina privata saker.

Jag fick en helvetes skilsmässa med så mycket skitsnack att ni kan inte ens föreställa er.

Jag växte mig starkare och starkare. Mötte en man jag blev förälskad i och han i mig. Upptäckt dock rätt fort vad hans största last här i livet och de passade absolut inte mig..

De är då detta kommer in, med att jag inte fattar att jag insåg, tog beslut, satte mig i första rummet och, lite fegt började jag systematiskt stöta bort denne man från mig fast jag hade känslor men mådde så jävla dåligt.

Jag började med verbal misshandel på nåt vis. Klagade på allt han gjorde, retade honom, gjorde bort honom, hånade honom, berättade att de han gjorde var itne bra. Var helt enkelt jävligt dum..

varför? För att jag lämnade en man efter 18 år och såg hur knäckt han blev, hur jag sårade honom och de kunde jag inte utsätta en man till för, aldrig.

Knepte funkade, naturligtvis efter ett år satte vi oss ner en solig junidag och kom överens om att det var slut. Det tog mig 6 månader att komma över honom, men  för min skull, visste jag att jag skulle aldrig överleva de förhållandet..

Sommaren 2009 blev jag tillsammans med en kille som var väldigt dominant.

2 månader stod jag ut. Samma sak igen, jag vet jag är feg, istället för att vara ärlig och göra slut, puschar jag dom till stupet och låter dom falla.

När han gjorde slut, höll jag med, när han ville förklara varför han ville göra slut sa jag, du behöver inte förklara, jag vill inte heller vara tillsammans med mig.

Sp, kontentan av detta.. Jag har kommit fram till att jag känner egentligen inte mig. Jag kan bli så otroligt konfundersam när det gäller mig själv.

Det är precis som det är nån annan i mig som nu ställer och styr, säger till mig vad jag ska acceptera och inte acceptera.

Dom som inte finns i mitt liv längre har jag själv sett till att dom på ett eller annat sätt uteslutits ut mitt myckt mer värdefulla liv. Jag lägger inte ner energi på losers och det finns så många losers i mitt liv... Jag menar, det fanns.. jag har sållat ordentligt.

Från att han varit en sliten lort (Bröderna Lejonhjärta) har jag vuxit som fan.

Jag ser till att ha folk omkring mig som jag gillar. Accepterar inte att bli orättvist behandlad, och kom inte och säg till mig vad jag ska göra eller att jag gjort fel när det är på mina jaktmarker du befinner dig..

Så stark man kan bli efter att tagit sig ur en jävligt rutten, ful, infekterad skilsmässa..