Jag trodde aldrig livet var så svårt,
Jag trodde aldrig hjärtat var så hårt.
Människor som älskade varann.
Jag trodde  drömmen den var sann,
Nu står jag här och orkar inte mer..

Alla mina ord har tagit slut,
Det känns som allt mitt hopp har runnit ut.
Och alla mina tårar..

Vem kan älska mig och se,
Se mig som jag är.
Kan älska nu och här, för den jag är.
Och vem kan älska och förstå, När tiden börjat gå
Att allting måste ordna sig, Vem kan älska mig..

Jag trodde att du kände mig så väl,
Men jag har mycket mera i min själ,
Än allting som du inte kunnat se,
För kärleken den måste våga ge, Jag ropar ut i natten

Alla mina tårar som finns kvar
Alla mina frågor som jag har
Jag måste få ett svar
Och hitta hem.

 Ni måste finnas, Ni måste. Jag lever mitt liv genom Er.
Utan Er är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Ni måste finnas, Ni måste, Jag vore ingenstans,

Jag vore ingenting. Om Ni inte fanns.

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om Ni inte fanns till, vem tog hand om mig sen?