Senaste inläggen

Av Karin - 13 april 2010 17:10

Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor.

Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna.

Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra
matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och
festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay.
När hon ätit färdigt gick hon runt i varje rum och stoppade in halvätna
räkskal doppade i kaviar inuti alla gardinstänger.

Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.

När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och glädje de första dagarna. 

Sen började, sakta, huset att lukta. De försökte allt, dammsög,
torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna. Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare,
mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.

Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu
inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till slut revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.

Inget hjälpte. Folk slutade komma på besök..

Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset.

Hembiträdet slutade. Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan
beslöt sig för att flytta. En månad senare hade de inte fått huset sålt,
trots att de halverat priset.

Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att
svara på deras telefonsamtal.

Till slut var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt
nya hus.

Exhustrun ringde mannen och frågade hur allt stod till.

Han berättade hela historien om det ruttnande huset.

Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt
mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset.

I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han
med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor
att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på.

En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg
flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden.

Inklusive gardinstängerna.

Av Karin - 12 april 2010 21:30



Av Karin - 10 april 2010 21:04

Ja livet, de fortsätter.. Gått ner 3 kg.. vet inte varför,

har mått så satans dåligt..

Kan inte sätta fingret på de, men de är nog mycket för Richards skull..

Han har det bra, men fan... han har ingen mamma..

De kvittar att vi säger, vi är här för dig..

 Ja och!!!!

 Han hade nog hellre velat ha sin mamma här..

Katarina som står nära honom har också mått skit..

Jag ör virrig, snurrig, konfundersam..

Ensam, inte ensam..


Läser dock Cajsas blogg, min egen lilla Häxa.

Läs hennes blogg du med.

Länken har du här till höger.


Av Karin - 8 april 2010 20:57

Fan Mia... Varför... först nu... nu kommer tårarna,

nu fattar jag att du är borta.

Fan Mia.. All din styrka, du kämpade som fan..  


Drömmar, förhoppningen om en ny chans.

Jag har letat, sökt djupt inom mig.

Och om jag går vilse, hittar jag en annan väg.

Jag kan göra en förändring på egen hand.

Jag rör mig framåt och jag kommer att bli starkare.
Ingenting, ingen, kommer att knäcka mig,
Jag kommer inte att ge efter för tvivel, den tiden är förbi.
Jag kan vara vem jag vill vara och börja leva mitt liv för min skull.
Jag börja om, kämpa på nytt..
Någonting, någonstans, som jag länge letat efter..
Jag lär mig sakta, tar en dag i taget och skulle jag förlora, eller misslyckas,
Kommer jag ändå klara mig....






Av Karin - 8 april 2010 07:27

Vilken underbart vacker dag att dö på.. Mia lämnade oss igår,

solen sken och dagen var ljuvlig.

Hon slipper smärtan, hon har inte ont, hon glömmer aldrig, oss..

Vi lider, vi sörjer, är förbannade, egoistiska,

varför lämnade du din son, din dotter, din man, styvbarn..

Richard behöver dig, han har ingen annan stabilitet i sitt liv.

Han var mycket ung när han fick ta hand om sig själv.

Jag har sett under hans 16 åriga liv, vilket liv han haft..

Stackars påg, allt han blivit utsatt för.

De som inte dödar - de härdar.

Richard är härdad, från ord, från verbal förnedring.

Du var där, ändock emellanåt på avstånd.

Nu är du hos honom dag och natt.


Richards SMS - 14.56 Skit i allt, Hon e borta


För fan Mia! Jag sa ju till dig att vänta på oss.

Hela vägen in till min mor sa jag, Vänta på oss Mia..

Jag ringde Christina, tänd ljus, Mia har inte långt kvar,

 tänd ljusen så hon vet vart hon ska söka.

Jag kan känna vrede, Fan, Mia, du ville ju att jag skulle komma..

Var de bara ett meddelande?

-Jag vill att du kommer Karin,

Men jag vill inte att du ska se mig så här sjuk..


Ja du "Kalma" du är borta, tack för alla inlägg och kommentarer du gett under alla dessa år, på facebook, bilddagboken, mailen.

Hur som helst höllt vi alltid kontakten och de är jag glad för.

Du är, var Richards mamma och han älskade dig utan sans o ranson.

Han kom tillbaka till dig.. Vad var de jag sa..


Ha ett underbart himmelskt liv.

Jag kommer att kalla på dig,

prata med dig, ta de lugnt här på natten bara..

Du vackra himmelske prinsessa..


  


Av Karin - 7 april 2010 17:11

Ja.. vad ska man säga..

Kom inte med dom traditionella meningslösa repliker,

Beklagar sorgen, hon har de bättre nu, hon lider inte längre...

Hon är död, inte gått bort, de e de värsta jag kan höra!
Vaddå gått bort. Vart har hon gått?

Hon är död, hon har lämnat oss,  sin son, sin man..

Alla sörjer olika..

Hon ville träffa mig, vi har alltid haft kontakt,

fast jag var hennes fd svägerska.

Hon och jag tyckte exakt samma om hennes, "ex"

Vi brydde oss inte om honom, som behandlade henne som skit,

Alla glåpord, allt hennes son fått höra..

Nä du, Vackra Mia,

Du har haft ett helvete de vet jag,

Jag säger inte att du, vi, nån har varit perfekt.

Men du fann din livs kärlek, din man, ditt underbara bröllop..

Din underbara son, min lille Tiger.. Vem har han nu?

Jag hoppas och tror att din man och hans söner är där för honom..

Och jag, naturligtvis, så gott jag kan. Farmor..


Ofattbart, ofattbart bara..


Av Karin - 5 april 2010 20:20

Detta har jag aldrig upplevt, denna känslan, fan asså.

Vad ska man säga och göra.. Fan, att vara medveten om att det snart är slut.

Bara ligger och väntar, vad gör man, vad ska jag säga till henne..

Hon fick dock uppleva riktigt lycka, efter allt helvete hon gått igenom.

Hon är lycklig, hon älskar sin man, sina barn och jag önskar att hon har det bra.

Jag ska till henne på onsdag.. Vad ska jag säga.. ? Låter jävligt sjuk att säga,

-Hur e de..?

Jag tror inte man behöver säga så mycket. Jag ska bara vara där för henne.

Visa att jag fortfarande tycker om henne, som jag alltid har gjort.

Hon har gått igenom ett mindre helvete pga en annan "person" i min närhet.

Hon har blivit så jävla illa behandlad, utsatt för så mycket skit.

Pga att han är en feg lite jävla patetisk skitstövel som ljuger och bedrar utan

att blunda, han bryr sig inte om vem han drar ner i helvetet med sig, för det är precis dit han är på väg.

Och nu får han ju som han vill, de som han alltid sagt, fy fan ditt svin, hur känns de, är du nöjd nu?

Av Karin - 4 april 2010 23:49

Jag undrar ju vad mina guider håller på med..

 

Jag har fattat, jag förstår och jag har verkligen tagit in allt

dom förmedlat, via Cajsa ;)

Men varför fortsätter dom med de dom gör.. Jag fattar inte.

Jag vet, att dom vet, att jag vet.. och dom vet att jag är inte samma,

jag är starkare, mognare, harmonisk..

Så varför spelar dom mig ett spratt..

Eller vad är det jag inte förstår, som jag verkligen trodde jag förstod..

Invecklat, ja de e de..

Presentation


Jag är jag, bara jag. Varken mer eller mindre.
Älskar att skriva, tar paus ibland men återkommer alltid.

Ett ord eller två..

Fråga mig

0 besvarade frågor

Länkar

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014
>>>

Arkiv

Besöksstatistik

Sök i bloggen


Ovido - Quiz & Flashcards