Ta ett djupt andetag, Lugna ner dig, säger han till mig.

Om du spelar detta spel, måste du vinna.

Ta en pistol, och räkna till tre.

Jag börjar svettas, rör mig långsamt.

Ingen tid att tänka, min tur att spela.

Du kan se mitt hjärta slå, Du kan se det genom min bröstkorg.

Jag är livrädd men jag bangar inte,

Vet att jag måste vinna denna lek.

Så bara tryck på avtryckaren, ber en bön till mig själv.

Han säger att jag ska blunda, det brukar hjälpa.

Och just då får jag en skrämmande tanke..

Att han är här betyder att han aldrig har förlorat.

Mitt liv flimmrar förbi mina ögon.

Jag undrar om jag någonsin kommer att få se en soluppgången igen?

Många kommer inte att få chansen att säga adjö..

Men det är för sent att tänka på vad mitt liv egentligen är värt…